På hästryggen.

En vecka till, till ända, hur ska detta sluta i den här rasande farten? Bara på ett sätt antar jag.

Började helgen med att rida med kollegorna.

 

Var helt livrädd i början och tordes inte ens gå inärheten av hästen. Men det var bara att försöka glömma rädslan och först leda ut hästen från stallet in till ridhuset, bara det var super läskigt.

Nästa pärs var att sitta upp på hästen. Jag var livrädd att han skulle börja hoppa och stutsa. Att det var en mycket snäll ridskolehäst som aldrig skulle få för sig något sådant spelar ingen roll att jag fick höra. Jag litar helt enkelt inte på djur.
Men vi började gå runt med hästarna. Det kändes bättre och bättre vart efter.
Sen började några att trava med sina hästar och det såg ju enkelt ut :).
Så jag var ju tvungen att prova jag med, små halvhjärtande försök, blev det inga långa sträckor.

Skulle ha kunnat gått så mycket bättre om jag bara litade mer på hästen, jag KAN ju för fan rida, jag vet hur man ska göra men jag törs inte.

När jag väl fick sitta av så blev jag lite kaxigare. Känndes mycket bättre att leda tillbaka hästen till stallet och även tränsa och sadla av tordes jag göra utan problem.
Var så kaxig efteråt så jag var ju tvungen att visa att jag minsann tordes kratsa hovarna.